Nu släpps rapporten Avsikter: Livsmedelsförsörjning och krisberedskap

Frågan om krisberedskap är ett ämne som lyfts allt mer i samhällsdebatten, och såväl torkan 2018 som Coronapandemin har särskilt aktualiserat frågan om livsmedelsförsörjning i kristid. Tillgång till livsmedel och vatten är nödvändigt för människors överlevnad i både normal- och krisläge, men trots detta saknas idag en tydlig statlig planering och finansiering som säkrar Sveriges livsmedelsproduktion.

I Mackleans alldeles färska rapport Avsikter behandlas ämnet om krisberedskap i livsmedelskedjan. Det kan konstateras att livsmedelsförsörjning är avgörande vid långvariga kriser, men att vår nuvarande livsmedelsvärdekedja är relativt sårbar. Även om flera myndigheter har någon form av ansvar för att säkra Sveriges krisberedskap, saknas en tydlig och långsiktig målsättning och en helhetssyn på livsmedelsvärdekedjans roll och funktion i beredskapen.

Det görs också en benchmark gentemot Finland – ett land som till skillnad från Sverige upprätthållit sin krisberedskap med en hög grad av involvering från hela näringslivet och där livsmedelsförsörjningen säkras via en särskild beredskapssektor. Tre avgörande framgångsfaktorer identifieras där samarbetet mellan offentlig och privat sektor ses som särskilt viktigt.

Sverige kan lära sig mycket av den finländska beredskapsstrukturen, men samtidigt är det viktigt att beakta ländernas olikheter och att Sveriges krisberedskap byggs upp utifrån vårt lands förutsättningar. Mål och ansvarsfördelning för krisberedskapen bör tydliggöras för hela livsmedelskedjan, med avsikt att säkerställa fortsatt verksamhet, funktion och produktion i alla led. En beredskapsorganisation bör ta huvudansvar för att koordinera beredskapsarbetet och arbetet bör bedrivas i nära samverkan mellan myndigheter och livsmedelskedjans aktörer. Incitament för dessa aktörer bör också skapas och tydliggöras, och infrastrukturen säkras, skyddas och utvecklas. Slutligen finns även anledningar att fördjupa det svensk-finska samarbetet om dessa frågor. Vidare föreslås att ett förhållningssätt med både ökad inhemsk produktion i alla led och större inslag av cirkulära modeller kan bidra till att minska sårbarheten.